Fredagen...

...var en dag som jag gruvat för....visste att det skulle vara en himla jobbig dag...
...dagen då vi skulle säga farväl till min älskade lilla farmor.

Begravningen var väldigt vacker, är glad att vi har en sån bra präst i vår församling. Vi hade
bett Rose-Marie att sjunga "Du är alltid en del av mig"....å det gjorde hon så vackert!


Här skiljs våra vägar i livet
Den väg vi tillsammans fick gå
Jag tog aldrig något för givet
Min saknad känns smärtsam ändå
Du skänkte mig glädjen och skratten
I din värld fick jag komma in
Du var den lyssnande rösten i natten
Du gav mig den tid som var din

Du är för alltid en del utav mig
Som polstjärnans ljus i natten
Jag tänder ett ljus som en hälsning till dig
Som en bro över mörka vatten
Du är för alltid en del utav mig
Så fjärran men ändå nära
En ängel ska bära min hälsning till dig
Du är alltid en del utav mig

Här skiljs våra vägar i livet
Men du lät mig tidigt förstå
I stjärnorna står det visst skrivet
Tillsammans för alltid ändå
När natten så stilla sig sänker
Finns tystnadens tomhet hos mig
Och likt den klaraste stjärnan som blänker
Så stark är min kärlek till dig
Du är för alltid en del utav mig....


Vila i frid,min älskade lilla farmor!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0